Satt igår kväll och bläddrade igenom filmer på en sida som heter sweflix. Hittade en film vid namn Belle. Trodde faktiskt att det var den franske filmen om skönheten och odjuret men så fel jag hade.

Denna filmen handlar om en tjej vid namn  Dido Belle. Hennes mamma var svart, slav. Och fadern en officer. Fadern tar an sig barnet som sitt eget vilket i den tiden, 1781 var otroligt.

Dido växer upp med svärföräldrarna,  pga faderns död. svärfadern sitter i högsta domstolen, och får på sig ett fall om slavskeppet Zong. Som kastade överbord 100 talet slavar för att som dom påstod hade varit vattenbrist och för att mannarna skulle överleva så kedjade dom fast fångarna ihop och kastade dom överbord.

Nu ville dom ha försäkringspengar för förlorad last 30 dollar per slav...

Här var jag såld i denna film. Under filmens gång så kommer omständigheterna fram varför dom kastade dom överbord. Detta är för mig det mest omänskliga man kan göra. Dom var inte klassade som mer än last. Inte människor. Vilket i den tiden var okey.... vill inte ge ut hela filmen för er. Men när jag sett den så satte jag mig och googlade, och visst att man har läst om detta i skolan men vissa saker fastnade inte.. hur slavskeppen var utrustade fastnade inte för mig..

. Om dom ens visade.

Men plockade fram en bild här för er. Märk också att tunnorna i båten har mer plats än slavarna. Sedan plockade jag fram en bild på Dido Belle, denna bild har stor betydelse. Hur dom målar henne brevid sin kusin som jämnlik. Inte som en skam. Filmer har ett vis att få en fängslad men sanningen stämmer kanske inte alltid, den fakta som jag hittar om Dido Belle är i liknelse till filmen men inte helt korrekt.

vilket som är sanningen är att detta hände, och så fel vi tycker det är idag, men ej då, endast några hundra år från idag.. 

Så ett tips. Ville ni se en fängslande film om, slaveriet,  kärlek, hur människan övervinner orättvisor. Se denna!

Satt och pratade med en kompis som börjat träffa en kille. Han är vad man brukar säga en frisk fläkt. Alltid glad och ett stort leende. Detta fick mig att fundera, jag har så svårt att tro att man kan vara sådan 24/7. Visst att personer är olika men, men alla har väl dåliga dagar, stunder. När det inte går. Jag har alltid backat från sådana personer, för det känns som dom är en tickande bomb. Pga att dom aldrig släpper ut allt det onda som borde finnas, att dom är osanna mot sig själva. Dom är splittrade. Lr är det bara att när man lär känna dom så kommer dom ner på jorden?

Jag har i alla år jobbat med service. På något vis. Och att spela glad är något jag gör utåt mot kunderna, men det är inte den jag är i mitt privata. Det roliga är att jag , mitt jag på jobb är en känd profil, väldigt många känner mig, men få känner mig privat. Men skulle aldrig få för mig att vara een i mitt privata. Lr är denna klyvning som jag besktiver en arbetsskada som följde med hem och aldrig rann av? Man kan undra..

Var ska man börja igentligen.  Alla bråkar I ett förhållande. Något vi bråkar om ofta är pengar. Ska försöka att gå tillbaka lite i tiden. Men när vi träffades var min sambo arbetslös. Så mycket av allt som skulle köpas, Lr lika mycket om vi skulle göra något. Dom pengarna kom från mig. Sedan gick jag ner i tjänst och det började bli dåligt med pengar. Tog ett lån på 40 tusen för att vi skulle klara oss fram till att han hade fått jobb. Han fick jobb och livet blev enklare. Nu ett år efter börjar bråken igen fast åt andra hållet. Jag går sjukskriven pga graviditeten, ryggen som krånglar. Och rent ärligt börjar jag må psykiskt dåligt av att gå hemma såhär. Men jag får göra det bästa av situationen.  Som ni säkert vet går ekonomin ner när man är sjuk. Jag lägger in lika mycket i hyra fortfarande. Plus att pga att jag är hemma så blir de jag som handlar. Så där gick mina pengar. Men han ser det inte så. Han betalade hälften av räkningarna sedan gick han och köpte saker till sig själv för 2500... och tycker att det är hans pengar. Och visst är det. Men jag delade ju på mina.. jag har suttit innanför dessa dörrarna hela månaden för att jag har inga pengar att göra något.. men han kan spendera som en tok... nu frågade jag honom om vi kunde åka in å handla för det börjar bli tomt i kylen då fick jag meningen att han har inga pengar kvar nästan.  Det får vänta till löning... förstår att det är tomt. Anledningen varför han tycker att han kan köpa en massa saker är för att han tjänar mer. Ja absolut.  

Men då vill inte jag gå mamma ledig. För det blir för lite pengar för mig. Rent rättvist.! Kan dilla detta fram och tillbaka hur mycket helst men inget är rätt Lr fel. Jag vill att han ska förstå mig mer. Och han vill att jag ska förstå honom mer.  Men ingen ger sig.  Inte ens möts Vi på halva vägen i detta. Någon som har erfarenhet av detta? 

Älskar To Do listor. Det roliga med dom är att göra en lång Lista, och sedan verkställa och stryka,  stryka borde nog vara det roligaste.

En sak jag gjort i alla restauranger man jobbat i, så har man denna underbara to do listan, man skriver till sig själv till andra. Det är en go känsla att titta på den efter dagens lopp och se hur duktig man varit. Haha. Belöningssystem. Men det fungerar.

Så listan idag är

Baka

Laga kyckling pasta.

Ut å gå

Ta hand om disken

Åka till apoteket.

Inte vidare speciell lista men vad gör man inte under en grå disig dag! ;-)

Var på fika idag med en gammal vän. När man är ung har man all tid i världen med sina vänner, men sedan kommer man upp i åldern å man får en massa måsten på hyllan, och vännerna glider iväg.

Detta är något som hänt mig. Och denna vän jag träffade idag var en sådan. Dock det roliga är att när man träffar dom vännerna är det som att inget hänt, man har fortfarande lika kul ihop, lika mycket att prata om, och tiden bara flyger. Det som alltid händer sedan är att man lovar att träffas oftare, och skiljs sedan åt.

Varför blir det alltid så?

Kommer det att bli annorlunda denna gång?

Min plan är det, hoppas hennes plan är likadan. :-)

Jag är med på att när man väl får barn så kommer sovmorgonarna att försvinna. Men vi kommer inte att få förrän i juli, så kan jag inte få sömnen fram till dess ;-)

Vi är två katter som är 10 månader, kastrerade sedan en månad tillbaka.

Det märks att våren kommit tidigt, för djuren är fulla i vår känslor. Så hans nya sak är att klockan 5 så ska han ut. Vi har alltid tagit som vana att dom ska vara inne på natten. Sedan börjar min karl att jobba halv sju så då släpper han ut dom innan han åker. Men det tyckte Pumba var för sent. Så vaknar av att våran nya dörr håller på å skrapas sönder.

Jag tog mig ner för trappan och chasade bort honom. När jag väl går upp för trappan mörkt som det är så råkar jag trampa på Ozzys svans, stackarn, och han springer iväg å gömmer sig. Då får man ju lite ont i hjärtat, Så jag letar upp honom å gosar lite med honom och ber om ursäkt till honom kollar så det inte blev nåhon skada. Sedan går ja upp i sängen. Hinner inte mer än lägga mig så börjar skrampandet igen... suck.. efter andra bort chasande så verkade han förstå och gav upp.

Då börjar den underbara varelsen i min mage att vakna, å de sparkar livligt. Mysigt men var inte riktigt då ja hade tänkt mig det, men men.

Låg där å väntade på att han skulle lugna sig. Då börjar min karls larm att ringa.. vid det här laget så är det så kallade morgon humöret redan över gränsen å ja e klar vaken. När han väl hade åkt, katterna är ute och barnet har slutat sparka, kan jag äntligen få sova igen.

Då händer något underligt. Förstärkaren i vardagsrummet får sig ett cp ryck å börjar tjuta.. tog ett tag innan jag fattade var de kom ifrån. När jag gjorde så va de bara att ta sig ner från sovrummet och in i vardagsrummet å stänga av den. Efter detta så försökte jag sova igen. Äntligen.

Att skriva ut sitt liv och innersta tankar ser jag som något stort. Att våga öppna sig å inte bara pladdra på om idioti är vågat.  Ni alla som gjort detta i år, jag beundrar er.

Mitt första inlägg. Var börjar man?

Min början börjar idag, dåtiden brukar ha en tendens att smita in ändå. Jag är idag 26+4 veckor in i min graviditet. 66.8 % gången.

Underligt hur fort det går, känns som igår när jag var helt utmattad å gjorde ett grav test för å utesluta. Haha.

Då var jag i vecka 8 :-) vi hade inte planerat det och chocken blev stor, å sanningen att jag nog  missat några piller var ganska stor.

Men jag tror att innerst inne var min kropp så redo för barn, kommer ihåg att det gjorde ont i mig vissa dagar och behöva ta mini pillret. Så att jag blev gravid var väldigt menat.

Har idag tagit det otroligt lungt, gick upp åt frukost, och sedan småstädat. Fick ju ny diskmaskin igår jippi :-) ja de är dom små sakerna som gör en glad i livet, att handdiska är ju så romantiskt... not..

Sedan en promenad för å försöka hålla vikten i skick. Vilket inte alls går, men de är bara så det är. Men de känns bra.

På toppen på det så ska jag nu beställa pizza, är inte det en riktig söndags klassiker pizza? ;-) vi höres snart!